Tänker inte be om ursäkt

För att jag inte har bloggat på ett tag för det är ingen som läser min blogg och därför ingen som känner sig sårad.
Jag har skitit i att blogga,kommer knappt ihåg hur man gör.  Men hur svårt kan det vara ?
Kom in på biblioteks-och informationsvetenskap och bor nu i ett studentrum/kollektiv tillsammans med 5 andra. Studierna går bra hitills, jag har inte insett att jag går på fel utbildning och åkt hem i allafall.
Kände mig vilsen och ensam i början och gör det ikväll med, troligen för att jag suttit och läst igenom gamla blogginlägg och minns tryggheten i Kalmar som jag saknar här.  Vet i stort sätt hur jag tar mig till UNI, Willys och stan.  Trots all melankoli så var att lämna Kalmar rätt beslut , den staden ger mig skavsår och hade inget som höll mig kvar där förutom min familj och Emma - den enda nära vän jag har kvar pågrund av en löjlig anklagelse som helt saknade grund eller logik. Ibland måste man sakna något för att kunna uppskatta det ;så småningom kommer jag förhoppningsvis uppskatta min hemstad igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0