nej nej nej nej.
Min bror har cancer.
alone again, naturally...
Förlorad vänskap.
Känns som om jag långsamt förlorar mina vänner.
Jag vet inte vad det här beror på, men eftersom det är dom som försvinner ifrån mig antar jag att jag gör fel,
jag är kanske ingen bra vän, min vänskap är tydligen inte värt så mycket.
Det gör ont att inse detta men jag kan inte blunda för det längre.
Det svider när någon betyder mycker för en och det senare visar sig att man inte betyder någonting för den som betyder så mycket för en själv.
Jag antar att livet är så. Det är så det funkar.
Jag är så låg att jag influerar
Hemkommen från än nu ett mastardonpass på jobbet och sitter nu här och känner mig lika melankolisk som en annan Lars Winnerbäck.
Jag saknar mamma Eva men kan förhoppningvis åka hem till helgen, behöver en stor dos av hennes omsorg och villkorslösa kärlek.
Var så trött under min mattelektion att jag inte fick in någonting, läraren förklarade samma sak tre gånger men det måste ha varit som att försöka förklara för en gris varför det är otrevligt att fisa på allmän plats.
Känns lite som att min kropp har gått i strejk pågrund av hur jag har behandlat den den senaste tiden.
Den vill helt enkelt inte vara med längre. På jobbet har jag kört in med liften i väggar och dörrar och gått runt och muttrat saker för mig själv.
(hade vi haft Imployer of the week på mitt jobb hade jag verkligen inte vunnit, inte nog med att jag retas med mina kollegor, jag går omkring och muttrar för mig själv också)
Gick ner till frysen i källaren för att ta upp kvällsmaten, förbannade den idiot som hade packat så fruktansvärt dumt innan jag insåg att det faktiskt var jag.
