Hösten är dum mot mig.

Kan inte bestämma mig om jag ska gå på fest ikväll eller stanna hemma , dra för persiennerna släcka alla lampor  , krypa ner under täcket och kanske möjligen skjuta huvet av mig.

Jag visste väl att det var väntat , men när en sådan sjukdom drabbar någon man älskar är det så jävla svårt.
Jag vill inte att du ska glömma bort mig
Jag vill inte att du ska försvinna ifrån mig du med.

Jag avskyr mig själv när jag blir sån här.
OCH NEJ ; JAG ÄR INGEN EMO MED ROSA HÅR SOM SITTER HEMMA SKÄR MIG I HANDLEDERNA OCH LÄSER RUMÄNSKA DIKTER.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0