mariasdemoner

Att vinna en biobiljett!
Kom äntligen hem till mamma Eva idag efter en sjukt stressig dag på arbetet.
(En sjukt stressig vecka, en sjukt stressig månad, ett sjukt stressigt år, ett sjukt stressigt liv(vet inte riktigt om jag överdriver när jag kallar min tid på jorden för ett liv ? )
Hon hade fått ett brev från några som gjorde en undersökning om hur det gick för fosterbarn som hade flyttat till eget, undersökningen hette något som "livet efter vården"
Ehhrm, jag skulle knappast kalla det som Eva har gett mig för "vård" jag skulle snarare kalla det för kärlek.

Men hur som helst, de vill iallafall interljuva fosterbarn som flyttat ur för att se hur det går med försörjning, kontakt med fosterföräldrar soc osv och är man med i intervjun får man en biobiljett!
Jag gick självklart med på att låta mig interljuvas för en sådan viktig sak, det känns bra att hjälpa dom att bli bättre i såna här frågor.
Nä nu ljög jag. Det ända jag intresserad av är en biobiljett. Höhö.

Ringde min bror för att fråga om han också ville vara med och interljuvas så vi kan gå på bio tillsammans men var så exalterad att jag pratade alldelles för fort; min bror sa att jag fick ta och lugna ner mig.
Jag gör alltid det när jag är upprymd över något; pratar fort alltså; ibland vet jag inte själv vad det är jag säger.
Det är samma sak som när jag tänker, jag vet inte knappt vad jag tänker för jag tänker alldelles för mycket samtidigt och för fort.
Men det är ju tur att jag inte är som min storasyster; hon spottar nämligen när hon ska berätta någonting och är exalterad.