En rörande arbetsdag och julpynt
Jag har världens mysigaste arbete.
Idag hade vi adventsfika; tände det första ljuset, åt lussekatter och pepparkakor medans vi lyssnade på julmusik.
Lättrörd som jag är fick jag tårar i ögonen; jag är troligen den blödigaste och mest empatiska fjjant som finns; lipar åt vad som helt.
När jag var liten tyckte jag hemskt synd om alla stenar när det blev höst.
Jag plockade hem dem och värmde dom i varmvatten och bäddade ner dem i strumpor så de inte skulle frysa ihjäl.
Det var en dramatisk tid för mig; alla stenars skyddshelgon Maria kom underfund med att hon faktiskt inte kunde rädda alla stenar undan en säker död.
Jag till min kollega Viola: Men vilken ljus är det man ska tända först, det åt höger eller vänster?
Jag vill ju inte välja fel och förstöra allt!
Viola; Det vänstra, men blir det fel kan du ju bara vända på ljustaken.....
Tur att man har kollegor som kan styra upp saker och ting.
Promenerade hem alldeles i extas med julpyntade i tankarna.
Upptäcker sedan till min stora besvikelse att jag inte hade så värst mycket att julpynta med. 
Men ack så tjusigt det blev!
Har bestämt mig för att ge mig och Herr Karlsson en chans till.
Efter mycket funderande och nojjande hittade jag det som gjorde mitt beslut lite enklare:
