mariasdemoner

Det är skillnad på att vara trött som att vara sömnig och att vara trött.
Det jag går igenom nu är inte vanlig gå-och-lägga- sig trötthet, det är någonting annat, något mycket svårare och mycket mer förrädiskt.
Hur mycket jag än sover är jag ändå lika trött när jag vaknar.
Känns som om min hjärna har ställt in sig på standby.
Jag är som en zombie.
Gör vad jag ska utan någon som helst inlevelse.
Går snart på min semester men önskar att jag också kunde ta semester från mitt liv och inte komma tillbaka förrän jag är mig själv igen.
Är tacksam över att jag har mitt jobb för annars skulle jag väl inte ens kliva upp ur sängen.
Skolan har jag inte visat mig i på hela veckan.
Jag finner ingen lust eller ork att gå dit.
Bara enkla saker som att gå och handla känns som berg att bestiga.


Men jag tar väl mig igenom det här också. Det gör jag alltid.