Rädsla för att falla.
Till att börja vill jag be om ursäkt till alla som jag snäst av, ignonerat och struntat i den senaste veckan: jag drabbades av en fruktansvärd rädsla för höstens och dess vanliga påverkan av mig.
Vaknade i morse och med en stark och bestämd tanke:
Nope. Jag tänker inte låta det hända igen.
Jag har inte fallit och tänker heller inte falla.
Till alla er som redan är där:
"Depression bygger till stor del på en förlamande känsla av hotande fara.
Det man kan göra när man har femton cm till marken kan man inte göra när man står invid ett stup på 300 meter. Skräcken för att falla överväldigar dig och det är denna skräck som får dig att falla.
Det som händer dig under en depression är fruktansvärt; men det tycks i mycket hög grad vara förknippat med vad som är påväg att hända dig .
Du känner bland annat att du håller på att dö.
Döden i sig skulle inte vara så hemsk;
men att leva på gränsen till att dö, att inte vara över den faktiska gränsen är fruktansvärt"
- Andrew Solomon
Det är en bra inställning, att vara bestämd att inte falla. Önskar att jag hade lika bra självdiciplin:P
Svar: Tack! Men ska du säga, hur snygg som helst!
Sv; Tack för tipset! Den träffade verkligen, jag har läst någon bok tidigare om panik, oro och ångest men jag minns inte vad den hette :(
